Lutfisk och Saltlånga

Nu när jag bekantat mig med saltlånga så kan jag vara utan lutfisken helt.
Saltlånga - såååååå gott.

Det handlar om juldagen.

Vi var som sagt hemma och packade om bilen och for till smultronstället i Bohuslän "Stugan".
Kl 18.00 infann vi oss på Villagatan och åt lutfisk och saltlånga med tjocka släkten på MrPs pappas sida.
Lutfisken tittar jag bara på nuförtiden innan jag hugger in på saltlångan.
Den serveras med kokt potatis, vit sås, ärtor och så brukar jag sno lite av lutfiskens bacon som pricken över i.
Salt som skam är det men oh så gott.

Svärmor är för övrigt grym på att laga mat, grym på att laga mat till många.
Det fanns en tid då vi alla (3 familjer) bodde över på storhelger.
Fantastiska svärmor stod med 12-14 gäster till frukost, lunch och middag.
Nu är det endast två personer som brukar sova över då familjen K och familjen TK köpt egna boenden i Bohuslän. Bra då det är slitigt med så många gäster och som man vet så blir man inte yngre med åren.

Får vänta en månad eller två då jag påminner svärmor och svärfar om hur gott jag tycker det är med saltlånga. Hinta dem lite att jag gärna bjuds på det snart igen. Tihi.

See Ya!!!