Ett försök

Hela livet så har jag skrivit dagbok. Och visst har det gått jättebra i perioder.

Ibland tar jag fram mina anteckningsböcker och läser lite här och var. Ibland har jag börjat skratta, ibland har jag gråtit och ibland har jag fått sluta läsa då minnen bubblat upp. Minnen som jag trängt undan för att jag inte vill minnas. Har dock känt ett behov av att skriva ner dem och har på så sätt kunnat gå vidare. Så kommer dagen då jag sätter mig och bläddrar och blir påmind. De dagarna tänker jag att jag skall slänga mina gamla dagböcker. För på ett sätt skulle jag inte vilja att min familj får läsa det jag skrivit men å andra sidan har ju sakerna hänt och jag har skrivit ner det samt tankar och känslor kring det som hänt. Inget konstigt i det.

Nu tänkte jag att jag skulle skriva ner mina dagar på detta sättet i stället.
Här kommer jag garanterat inte skriva "svarta" händelser i livet men lite gråskalor kommer antagligen att få komma med.

Det som skrivs är egna tankar och uppfattningar. Ofta skriver jag vad jag känner just för stunden eller efter en upplevelse jag haft, god-eller-dålig. Och som alla vet så kan ju känslan ändras när man fått lite perspektiv. Därför vill jag också säga att jag kan ibland ändra uppfattning om saker och ting...när jag fått lite mer kött på benen.