Jag har sedan barnsben skrivit dagbok i perioder
och min avslutningsfras kom till ganska tidigt.
Anledningen till att den kom till är att jag hade svårt att sluta skriva.
och min avslutningsfras kom till ganska tidigt.
Anledningen till att den kom till är att jag hade svårt att sluta skriva.
Det blev längre och längre texter.
Jag blev aldrig färdig.
Det fanns så mycket att berätta.
Jag blev aldrig färdig.
Det fanns så mycket att berätta.
Om det jag gjort under dagen. Sen poppade det ju alltid upp en massa fria tankar
som jag ville få på pränt för att ha fått det ventilerat.
som jag ville få på pränt för att ha fått det ventilerat.
Då skapade jag avslutningsfrasen
See Ya!!!
See Ya!!!
Det blev enklare att sluta skriva.
Jag hade satt dit avslutet.
Jag hade satt dit avslutet.
Och när jag har satt dit det, så är det dags att sluta.
Ett litet PS har väl smugit sig in lite då och då kan jag villigt erkänna.
Ett litet PS har väl smugit sig in lite då och då kan jag villigt erkänna.
Men det funkar hur bra som helst och See Ya!!! har jag behållit i alla mina skrivarperioder.
Att det följde med in i bloggen bara hände.
Så har jag ju alltid gjort.
Så har jag ju alltid gjort.
See Ya!!!
PS. Jag har en annan fras som får användas när det är nödvändigt. Kommer i ett annat inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar