Allt som vanligt

Eller kanske inte egentligen.

Sen urminnes tider så har MrP haft problem med sin fot.

Problemen har hela tiden eskalerat och i takt med att det gjort ondare och ondare så har han snebelastat hela kroppen så att han fick problem med höft och rygg.
Där någonstans tröttnade han och gick All In med läkarkontakter.
En process som tagit alldeleeeeeeeeees för lång tid och strulat lite för mycket för min smak.
Läkare hit och dit och med goda besked blandat med negativa.

I måndags hände då det som vi väntat och planerat vårat liv efter det senaste året.
Äntligen.
Operation.
En operation där de skrapat, krafsat, skruvat och mojsat och som vi hoppas gick bra.
Läkaren var nöjd. Är han nöjd så får vi vara nöjda.

Igår hämtade jag MrP från sjukhuset.
En tripp till apoteket och sen hem.

Nu väntar en 3-4 månaders period på kryckor för MrP.

Guuud vad stressad jag blir när MrP struttar runt hemma.
Jag vill att han skall sitta ner, vila, läka sig. Så kan jag hjälpa honom och hämta det han behöver.
Men enveten som han är så skall han klara sig själv.
Gaaaah, vad trött jag blir.

Till prinsessornas stora förtjusning så hade han valt lila gips. (han fegade ut på det rosa).
Om två veckor skall han gipsas om och prinsessorna har redan bestämt att nästa färg får bli illgrönt.
Blir det en tredje gång skall jag bestämma.....rosa!......såklart.

Hoppas för kung och fosterland att den här operationen kommer hjälpa MrP så han slipper ha ont och kan använda sin fot på ett bättre sätt än tidigare.
Då kommer de kommande månaderna bli såååå värda (just nu känns det lite tungt).

Fortsättning följer....

See Ya!!!