Glömde helt totalt bort ett olivträd i somras.
Det blev jätteledset.
Det blev jätteledset.
Torrt som fnöske och tappade alla blad.
Fick så dåligt samvete att jag inte iddes slänga det.
Tänkte att det kunde allt stå där och påminna mig om hur elak jag varit mot det.
Nog har det påminnt mig om min elakhet.
Varje dag har det tittat på mig och plirat med ögonen som inte finns där.
Fick så dåligt samvete att jag inte iddes slänga det.
Tänkte att det kunde allt stå där och påminna mig om hur elak jag varit mot det.
Nog har det påminnt mig om min elakhet.
Varje dag har det tittat på mig och plirat med ögonen som inte finns där.
Jag har lett tillbaka och bett om ursäkt.
Och,
det har tydligen funkat.
För se.
Det kommer nya blad.
Det kommer nya blad.
Lite förlåtelse, ömhet och några leenden.
Så blev det sprutt på det igen.
Om jag skall ta hand om det nu?
JAAAAAA
Sen kanske det inte överlever ändå, de är ju lite svåra de där olivträden, men jag har iallafall försökt.
See Ya!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar